Skalper och revolvrar

Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor.
Matteus 10:16

Det finns människor som torgför sin tro som offentliga kvinnor sin kropp. Som säljer och köper, slänger sina pärlor till hundar eller skjuter en byracka och hänger upp pälsen som trofé. Som tror att om någon enda annan tror på det jag tror, då måste det väl vara riktigt? Om jag lyckas övertyga x om gud y, då måste det väl stämma?

Tyvärr. Eller som tur är, det är inte så. Att dela tro är något mycket större, det är att veta att kyrkan är Kristi kropp. Där kristna hör samman, där är Gud närvarande. Där Ordet går ut, talar Kristus. Blir han förkastad eller inte har inte med saken att göra. Det har inte jag med att göra.

Det finns en nästan gudsgemenskap även utanför kyrkan. Trons ögon kan se längtan efter levande Gud i alla människor, det har vi gemensamt, det binder oss samman, det kan vi tala om på lika villkor. Det finns många stadier på trons väg, och alla har något rikt och fantastiskt i sig. Oavsett var jag själv är någonstans har jag att lära av de andra. Den första längtans glöd eller kärleken som bränts ren till helighet, där finns värme som jag kan ty mig till. Det finns något att mötas kring, som faller alla känslor av över- eller underlägsenhet till marken.

Det är ju detta att man vill göra något, spela roll, förtjäna nåden. Och visst, tron står aldrig stilla, vi är vandringsfolket. Men därifrån är det kort att gå till en farlig fråga: “Räcker detta, är jag inte framme snart?” - då förgås tron och föds förtvivlan. Det finns inget bra svar, själva frågan är ett villospår. Pröva nu istället frågan “Är Guds kärlek tillräcklig för mig?” och du står på fast mark. Lev i tacksamhet på det svaret! Och frågan Petrus fick av Jesus tre gånger, lika många som Petrus förnekelser, var “Älskar du mig?” Inga andliga bedrifter eller förtjänster kan uppväga ett nej på den frågan.

Vi vill gärna samla skalper, rista in skåror i våra andliga revolvrar. Vargarna finns alltid där mitt i vår församling och djupt inne i oss själva. Att behärska en annan människa. Låter det inte lockande? Men vi får på inga villkor bli andliga rovdjur och förvanska Guds kärlek till en själens våldtäkt. Ja, vi är utsända med ett ärende till alla jordens människor, men utsända som får, som lamm och Kristus är vår herde. Vi vill säga till vargarna: “Om du tittar riktigt noga under pälsen, så finns där renaste ull, tvättat i Jesu blod.”

Och Han säger:

Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? Med vad ska hon köpa tillbaka sitt liv?

(Och vidare, så att ingen missförstår...)

Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna.
Markus 8:36-38