Tyngd

Tankarna böjs neråt, dras mot jordytan, ner genom tunn hinna av liv in i fuktig klippa och död, död, död. De är alldeles för många, de övermannar i kraft av kvantitet, för varje bön som når mitt hjärta så bullrar och skramlar tusen tankar om arbete, ekonomi, status, begär och allt det andra som är goda ting som vi korrumperar innan de korrumperar oss. En tung våt filt av jordiska bekymmer. Och en röst som talar genom den.

Jag lämnar dig inte. Vi ska göra klart detta. Om du än vänder dig bort och blundar, håller för dina öron och ignorerar mig, så kommer jag aldrig sluta. Min kärlek är evig och känner inga gränser. Bara de du själv sätter upp. Jag hoppas mycket på dig, för du har svaga och fallfärdiga murar.