Ur Krysostomusliturgin: Bländade av gudsbilden i oss själva

O du densamme -
den alltid förblivande!
Vi – de skapade – är oåterkalleligen inneslutna
i ditt liv -
i materia – i lagar och former.
Skapelsens levande, strävande krafter och makter
omger oss och tränger oss
oupphörligen inpå livet -
liksom de makter och krafter som bor i oss
från oss ständigt
söker sej mot alltet.

Förvirrade och berusade
av denna möjligheternas mångfald -
oroade i vårt begränsade rum -
osäkra i vår egen begränsade vilja -
lockade av det svallande
livets makt och oro -
far vi ofta vilse och blir bedragna
blir vrångbilder av din härlighet.
Då vill vi mänskor vara “såsom Gud”.
Vi väcker högmodets onda andar till liv
och söker oss in i lögnens rike.

Bländade av gudsbilden i oss själva
betraktar vi vår egen tillvaro och vårt liv
som viktigare och förmer
trots dess begränsning
än det som är du själv och din skapelse.
Ty så har den rena kärleken och vår goda vilja
genom egenkärleken och lögnen höljts i dunkel.

Likväl anar vi
i själva tillvarons begränsning
alltets gränslöshet
och dej – Omätlige -
som väcker liv och kärlek.


(Översättning Lars Thunberg)