Diskbänkstankar om himmelen

På helgen byggs gärna disken på, den tornar upp sig, den stiger mot skyn, hela vägen till himmelen...

Nu var jag (lite) ironisk, det är inte alltid kul att diska och jag kan drabbas av lathet, även jag. Men det är meditativt på något sätt och tankarna vandrar. Finns det disk i himmelen, frågar jag mig. Hela den där bröllopsmåltiden i jublande glädje, någon måste väl städa upp också? Men där finns ju inget tråkigt? Fast när jag tänker närmre på saken, det stora är nog inte att slippa det tråkiga, utan få ett hjärta och sinne som gläder sig i allt och alla, där hela livet blir en lovsång. Även disken. Och vidare, så är nog inte det där med sinnet och hjärtats renhet det största heller, utan att vi är där med Jesus. Jag diskar, han torkar, vi sjunger tillsammans om kärleken och jag är jublande tacksam för att jag får vara där och vi är tillsammans, som det borde vara och som det var tänkt från jordens skapelse. När jag tänker så, kan jag faktiskt kosta på mig ett småbuttert "Tack" för disken redan nu...

Så stor
är vår Gud
Sjung med mig
Så stor
är vår Gud
och alla ska se
Så stor
är vår Gud