Ute/Inne

Det är svårt med det invärtes. Du skär dig, blodet flödar, men ett bandage och det är bra igen. När det går sönder inuti, då måste läkaren först ta sig in och det är en delikat uppgift. Man kan dö av det som skulle bota en.

Det är svårt med det utvärtes. Att det inre ska komma ut och upp till ytan, det vill säga. Att låta det yttre smeta av sig och bli till yta, går smidigt och bekvämt av bara farten.

Sånt tänkte jag när jag såg Luther på min lilla bärbara dator. Inne/Ute – och aldrig mötas de två? Men för Gud är allting möjligt, det är tro – och där möts ute och inne.

Och detta: När vi slavar invändigt, då börjar vi klänga oss fast vid det utvändiga, trons tecken och symboler och ritualer. Mycket, allt, allt, allt för mycket av det som är andlighetens revansch i vår tid är bara en reaktion, en dekoration av inre slaveri. Det som skulle vara rökelse som stiger upp till Guds tron och doftar salt och ljus i himmelen, blir bara rökridåer för ett liv som är halvt, dolt, kvävt.

Omvändelse är att inse sin nakenhet, höra Herrens röst och vakna upp i paradiset. Att vändas ut och in...