lördag, november 24, 2007

Atlantic Citys första kasinobröllopskapell...

...läste jag om i Svd :-( Är det en slump att det blir allt populärare att avsluta spelweekenden med ett giftermål eller två? Jag bara frågar...


PS. Jag förutsätter att kapellet har borgerlig vigsel... När det gäller spel hör jag definitivt till svartrockarna (Shartau, Laestadius etc, inte gothrockare alltså). Spel är stöld från de fattiga och lättlurade och att bejaka sin girighet, nog sagt om den saken! Ringlotterier på basarer till välgörande ändamål är på gränsen men får väl gå... Det är ju ändå alltid de gamla tanterna som tar hem spelet!

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

I USA har "någon" församling, (vill faktiskt inte minnas mig exakt vilken, då det var säkert ett år sedan jag läste om det) börjat viga i elvis presleys namn. Skrämmande? Ja.

För övrigt, jag har länkat till din blogg nu.. Jag har suttit timmar och läst vad du skrivit, jag har aldrig tidigare läst något med så hög kvalitet! Du borde söka som krönikör i Dagen eller Världen Idag!

29 november, 2007 23:24  
Blogger Emil said...

Ibland känns det som det går åt helvete med kyrkan...

Jag tycker det är roligt och smickrande att du gillar texterna (all ära åt Gud trots min fåfänga!) och länkar till bloggen (kan inte följa länken till ditt namn så skicka gärna bloggadressen), men har för tillfället rätt svårt att känna så mycket entusiasm för skrivandet. Händer mycket annat i livet just nu, så kanske är jag mest bekväm av mig, men jag tror inte det handlar om det. En vän sa för en tid sen något om att han tröttnat på ge undervisning i sin församling (i ett frikyrkosammanhang), det var som att vecka efter vecka ge ytterligare mat åt andligt välfödda och välgödda kristna... Och Kierkegaard skriver, och har ju helt rätt i det, att ingen någonsin övertygats till kristen tro av intellektuella resonemang om jungfrufödsel och treenighet, utan att det är den sanna äkta efterföljelsen som världen aldrig helt kan förneka även när den förtalas.

Detta är ett långt omständigt sätt att komma till att jag i mitt eget liv just nu på obestämd framtid inte så mycket behöver slipa på argumenten, utan arbeta på efterföljelsen. Jag gillar skrivandet för mycket för att helt avstå från det, så sporadiskt kommer det ändå en bloggpost eller två... Kommer ihåg att du sökte Om Kristi efterföljelse, läser den då och då, den världsliga människan i mig protesterar högljutt, jag kan inte påstå att jag gillar den, jag håller inte med, troligtvis är det absolut nödvändigt att jag håller ut i läsningen av den. Det vi gillar att läsa är inte alltid det vi behöver läsa. Men jag babblar, hoppas du får en fridsam advent... Guds välsignelse!

PS. Får du nånsin känslan, det är detta jag ska skriva eller säga, det är sant och riktigt, men hur mycket kristnare får det mig inte att framstå än jag verkligen är? Så är det med denna bloggen ibland, min 1 % efterföljelse får ta i anspråk 99 % av bilden. Oroar mig ofta för hur mycket Jesus verkligen märks i mina ord. Samtidigt så vet jag att Jesus trots allt det som kommer emellan, trots allt kan verka i våra liv, på förunderliga sätt. Gud är alltid större än vår litenhet...

01 december, 2007 20:02  

Skicka en kommentar

<< Home