Ordets makt

Fick ett andligt råd igår. Oombett. Från någon som hade tid att bedöma situationen, vad som rör sig i en annan människa, ställa diagnos och skriva ut recept. "Gör så!" Men inte hade tid, lust eller ork att lyssna. Sånt blir jag arg på, eller det stör mig, för att återkoppla till föregående post. Vad kan ord egentligen göra i dagens liv och samhälle? Kan de befria, upprätta, försona och vara goda nyheter i människors liv? Hur talas Guds ord ut idag?

I ett liv i ömsesidig kärlek, där vi tar emot och ger ut med samma glädje. I mod att leva annorlunda, på tvärs med världen när vi istället söker Guds närhet. Och i ord som efterliknar Jesu absoluta solidaritet med varje människa.

Det andra har jag blivit rätt desillusionerad med. Också med mycket av det jag själv skriver på denna bloggen, hur stor är egentligen skillnaden mellan dessa oombedda bloggposter och det som andliga översittare av alla färger och sorter och typer så gärna vill pracka på oss? Som så lätt kommer mellan oss och den levande Gudens kärlek.

Känns skönt att avsluta denna blogg på Jungfru Maria bebådelsedag. Hon som verkar så mjuk, vacker och ren, fick ju erfara ett liv som verkligen var hårt, fult och skitigt, fyllt av sorg och besvärligheter, men ändå genom allt detta så nära Jesus. Hon som fick den yttersta välsignelsen att kunna älska vår frälsare med en moders kärlek kan berätta för oss om glädjen att säga ja till Gud - och sen vara stilla. Let it be!

Tack till Gud för glädjen att skriva det jag skrivit här. När jag läser tillbaka i bloggen känner jag faktiskt någon slags underlig stolthet att orden har fått gå genom mig. Det finns en skönhet i dem som jag misstänker har med Gud att göra, som är större än mig som sitter här och hamrar på ett dammigt tangentbord. Vad vet jag om Gud? Inte mer än att det lönar sig att söka efter Honom.

Gud välsigne er, läsare av denna blogg, och må Jesus bevara oss alla, att kärlek och enhet får vara friden i vår kyrka och i våra egna liv. Amen.