Rogate/Bönsöndagen

Veckans andliga övning är att gro bönor, det står nu tre burkar i skafferiet som kommer behöva min dagliga omsorg och omvårdnad, en skyddad plats men med fritt lufttillflöde. Jag vet faktiskt inte hur groddarna kommer se ut när de är klara, men de ska tydligen vara väldigt nyttiga - och med en nypa sol innan de äts så blir livfullt gröna också. Alltså, det pågår "cocooning" i skafferiet just nu!

Jag är lite rostig med det andliga bloggeriet, men ska försöka väva ihop bönorna med söndagens episteltext med en tankegång från veckan som var. Häng med i svängarna!

Därför vill jag falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande,  så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom,  så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.
Efesierbrevet 3:14-21

Paulus talar om en inre människa som ska växa, vi kan anta att dess levnadsvillkor inte är helt olika bönans, den behöver omsorg, tid och en smula avskildhet. Samtidigt får vi nog konstatera att den svenska kristenheten (jag med den) i den mån vi ägnar oss åt "cocooning" främst gör det åt vår yttre människa. Inte på ett egoistiskt sätt, det handlar mer om vårt än om mitt, det är familjen, kyrkan, byn, Sverige, kollektiva sammanhang. Mycket kraft och tid för att just vår lilla bubbla ska bli fin och ombonad. Paulus pekar på ett alternativ, att bli stärkt i vår inre människa så vår yttre kan leva utan bubblor i solidaritet med den mänsklighet som Gud har skapat. Därtill hjälpe oss Herren, om det må vi bedja uthålligt och innerligt. Och tillsammans, kyrkan är alltså kallad att vara en del av Guds härlighet, det är starka ord. Amen!