John R. Cash 1932-2003

Igår kväll gick jag och såg Walk the line, filmen om “his Cash-ness” och hans stormiga liv tillsammans med June Carter. Men detta är ingen recension, bara en hyllning till en av mina troshjältar. Trots droger, otrohet och skilsmässa? Jo, de fanns där och han skulle vara den sista att förneka eller skyla över dem, icke desto mindre är Johnny en av mina troshjältar. Jag tror det är något med att han är manlig i sin tro, har en robusthet i sina sånger när de blir som böner. Han försöker aldrig komma inför Gud med någon annan än sig själv. Detta är jag, Gud, med allt starkt och svagt och fult och vackert, har du nåd och försoning att ge, så är det just detta jag som behöver dem. Gospelsångaren Johnny Cash, familjefadern Johnny Cash, missbrukaren Johnny Cash, oförbätterliga syndaren Johnny Cash behöver Dig. Också den rättfärdige Johnny Cash som spelar in sin sista skiva med sånger ur sin moders hymnbok, behöver dig, Gud.

Robusthet är inte att jämt klara sig själv eller att aldrig behöva någon annan. Det är att ha modet att klara sig genom livet som sig själv och den kärlek som övervinner rädslan att möta andra människor som sig själv och inte genom masker och förställning. Ändå är det ingen annan som på samma sätt som Cash kan ta på sig vilken roll som helst och göra den till sin. När Johnny Cash sjunger om synden, då är det han som är syndaren, ingen annan. Det är han som dricker och snortar kokain, bedrar frugan och skjuter henne när hon bedragit honom, det är han som tar på sig revolvern och tror han är gunfighter och blir nedskjuten i första bästa saloon. Det är Cash som är a boy named Sue.

Det Cash sjunger om, det tror jag på. Meningslösheten i att döda någon bara för att se livet flyta ur honom, vissheten om domen som kommer, tilliten till att Gud har friköpt även de minsta och obetydligaste av dem som vänt sig till korset och kallat det sitt. Allt detta i sånger som vägrar glamourisera, men alltid solidariserar sig med den sången handlar om, oavsett om det är en fånge i Folsom Prison som avtjänar det straff han rätteligen förtjänat, eller helgon och profeter som Daniel i Babylon eller Paulus på vägen till Damaskus. Starka människor, svaga människor. Och en älskande Gud som inte tål synden.

Jag ska inte säga mer om Johnny Cash nu, men lyssna gärna på honom. Särskilt om du är man och vill förstå dig själv och detta att vara man, eller kvinna och inte förstår män. Särskilt om du är människa och trött på människor som ljuger och fantiserar om Gud, och om detta att vara människa. Men allra helst om du är trött på dig själv och tror att hela jorden och alla du känner har fått nog av dig. Då får du upptäcka tillsammans med Cash att Gud har berett en hel himmel just för dig.

Redemption
From the hands it came down
From the side it came down
From the feet it came down
And ran to the ground
Between heaven and hell
A teardrop fell In the deep crimson dew
The tree of life grew

And the blood gave life
To the branches of the tree
And the blood was the price
That set the captives free
And the numbers that came
Through the fire and the flood Clung to the tree
And were redeemed by the blood

From the tree streamed a light
That started the fight 'Round the tree grew a vine
On whose fruit I could dine
My old friend Lucifer came
Fought to keep me in chains
But I saw through the tricks
Of six-sixty-six

And the blood gave life
To the branches of the tree
And the blood was the price
That set the captives free
And the numbers that came
Through the fire and the flood Clung to the tree
And were redeemed by the blood

From his hands it came down
From his side it came down
From his feet it came down
And ran to the ground
And a small inner voice Said "You do have a choice."
The vine engrafted me
And I clung to the tree

PS. På Johnnys hemsida kan man lyssna på hans låtar gratis!