Boktipset

- eller Vad ska du läsa för att bli en bättre människa?

Jag fick av en vän nyligen en fråga om tips på djupa böcker. Jag skulle bara kunna skriva ner en topp-fem-lista och låta det vara bra vid det, men jag vill gärna bifoga en läsanvisning för att göra det lite mer personligt (och sen skriva om det i min blogg så alla kan läsa...). Det finns som sagt många sätt att läsa böcker, och mitt börjar redan bland bokhyllorna i biblioteket. Har man inte jättemycket pengar får man nöja sig med att låna böckerna, vilket ofta duger gott. Har man inte jättemycket tid bör man också vara en smula kräsen med vad man läser, för ska sanningen fram finns det mer dåliga böcker än goda. Att välja att avstå en bok är ett val lika gott som något, och att avbryta en läsning av en dålig bok är en god övning i självdisciplin.

Men när man står i ett bibliotek fullt med böcker, hur ska man skilja agnarna från vetet? Med tiden lär man sig att läsa omslag och baksidestexter, men det är en svår konst som inte lärs ut i en handvändning. Ett annat sätt är att läsa recensioner i tidningar, men hur många recensenter kan man egentligen lita på? Ett roligare sätt att välja böcker är att detaljstudera en författare man gillar och hitta andra författare och böcker som kan kopplas till denna. Jag har t ex följt en lång kedja, eller snarare ett intrikat nät, av böcker utifrån ett omtumlande möte med Dag Hammarskjölds “Vägmärken”, till författare han beundrat eller citerat, t ex Martin Buber och Mäster Eckehart, vidare in i den kristna mystiken och kyrkofäderna, till nutida mystiker/poeter som Etty Hillesum och Ylva Eggehorn. Det är ett spännande sätt att läsa, att hitta en röd tråd genom författarskap och följa den så länge den behåller färgen.

På sätt och vis är detta läsupplägg nära kärnan av själva läsandets väsen. Om vi tror att böcker kan förändra liv, och det är ändå rimligt att anta att litteratur måste lämna något slags avtryck i en, då följer också att vi bör välja vilka författare vi umgås med. Men vill vi ha det avtrycket i oss då måste vi också öppna upp oss för ordet, sänka garden en smula. Mitt bästa råd till att läsa, är att utsätta sig för böcker skrivna av människor du litar på som vill möta dig genom ord och tecken. Att läsa är möte, och möte är att utsätta sig.

Vem kan man då lita på? Författare med goda avsikter, och förmåga att genomföra dem. Jag vill inte bli opererad av en godhjärtad, men ack så fumlig kirurg. Hellre då en känslokall fältskär med osvikligt handlag med skalpellen. Men allra helst naturligtvis de mycket få författare som kombinerar en själ och ett hjärta i livets tjänst med litteratursnille. Som till exempel de fem ordmänniskorna på följande lista:

- Karl-Gustaf Hildebrand. Poet från första hälften av 1900-talet, kanske med mer hjärta än hjärna. Men ett så stort och rymligt hjärta att även hjärnan får plats däri.
- Dag Hammarskjöld. Stridbar som FN:s generalsekreterare (minns Chrustjevs skodunkning). De inre striderna var mäktigare. Läs “Vägmärken” och ett helt nytt litterärt landskap öppnar upp sig.
- P O Enquist. “Lewis resa” var som fallen ned från skyarna för mig. Hans andra böcker kunde omöjligen matcha den upplevelsen, men ändå genomgående stabil romankonst.
- Fjodor Dostojevskij. Någon säger att det är ett tråkigt tips, men det är det inte. Fjodor är för romanen vad ABBA är för schlagern.
- Sören Kierkegaard. De som följt mitt bloggande kan inte ha undgått en viss beundran för den puckelryggige dansken. Skrev “En förförares dagbok” och smälte om sin förlovningsring till ett kors. Nordens största intellektuell genom tiderna, och om alla kunde bemöda sig att läsa “Enten eller” hade inte min anti-estetiska blogg behövts.

Till sist, som svar på underrubrikens fråga, ingen av dessa författare har det i sig att göra dig till en bättre människa. Du behöver heller inte bli mer intressant eller djupare än du redan är. Du duger som du är att leva som du är, älskas av Gud, familj och vänner för den du är. Du behöver ingen bok som ursäkt för att leva ditt liv som det är menat att levas. Raskolnikov i “Brott och straff”, Lewi Pethrus i “Lewis resa” och Fylle-Karlsson som dog på Serafen ska vara glada över ynnesten att lära känna dig.

God och glädjefull läsning tillönskas!