Kyrkan som dejtingservice

Alla har vi signalord som vi bedömer budskap efter. Letar vi bland bilannonser undviker vi ord som “obesiktad”, “rostfläckar”, “upprustningsobjekt” etcetera. Letar vi efter vårt livs kärlek är signalorden annorlunda, och kanske säger det mer om oss själva vad vi lägger in i dem, än om den de försöker beskriva. Själva poängen med signalorden är att de förenklar verkligheten, som onekligen är rätt komplicerad emellanåt. När man skriver finns det få saker som gör en lika lycklig som när man lyckas subvertera eller invertera ett sådant ord, och på sätt och vis erövra det och göra det till sitt.

Ett vanligt andligt signalord är “gudsbild”, som ofelbart ger mig rysningar längs ryggraden. Kanske har ni hört metaforen om skärvorna av gudsbilden vi alla bär omkring på. Någon har sorgens bild av Gud, en annan glädjens. En dag ska vi alla foga samman våra bilder och Gud ska framträda i sin härlighet. Så vackert - men det är fortfarande bara en bild, en avbild, och väldigt långt från den levande Guden. Ska vi tala om skärvor, så är det snarare vi själva som är det. Vi som skapades till Guds avbild, men nu verkar så trasiga med vassa kanter vi skär oss själva och andra med. Ordet “gudsbild” blir så lätt en återvändsgränd, och utnyttjas hänsynslöst av dem som vill att kyrkan ska vara en föreläsningssal eller ett andligt nöjesfält.

Jag ser kyrkan som en dejtingservice, ägnat åt gudsmötet. Att förmedla kontakten mellan en sökande människa och en finnande Gud. Så här skulle min andliga kontaktannons se ut (om jag inte redan vore upptagen!):

Gud sökes
Var finns du jag letat efter hela livet? Som jag gått förbi och anat i stora folkmassor, sett glimtar av i ansiktet hos främlingar och läst om i böcker som övergår mitt förstånd men ändå är skrivna av människor jag identifierar mig med. Jag har ett varmt men rastlöst hjärta för dig. Är livrädd för att binda mig, men kan inte och får inte förlora dig! (Svar snarast)

Och Guds svar:

Människa finnes
Kom till mig, du som är tyngd av bördor; jag skall skänka dig vila. Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Den kärlek som Fadern har älskat mig med skall vara i dig, och jag i dig. Och jag är med dig alla dagar till tidens slut.
(Från Matteus kap. 11 och 28; Johannes kap. 14 och 17)

Så där tänker jag mig korrespondensen mellan Emil och allsmäktig Gud. Jag skulle uppskatta mycket att höra någon annans kontaktannons till Gud, och kanske till och med ni-vet-vems svar. Handsken är kastad...