Böner för ett disträ sinne

Jag känner inte igen mig. Är det bara människor med dödliga sjukdomar som ber nu för tiden? Som förlorat sin älskade, som våndas, som plågas, som mist allt, som inte ser någon mening eller något mål. Det verkar som böner skrivs för de som är långt från tillvaron.

Men jag då, som är så djupt insyltad i tillvaro, aktiviteter, tankar, resonemang, att allt bara snurrar kring, upp och ned byter plats med höger och vänster. Som är disträ helt enkelt och undrar vart det heliga tog vägen. Jag la det här någonstans, kanske ligger det gömt under pappret om höstretreaten? Ja, vem skriver böner för mig som lever i en vardag som inte verkar rymma himlastormande andliga upplevelser längre? Vem ber för den där allt blev trubbigt och inget särskilt med?

Marana ta. Herre Jesus, kom snart. Oljan i lampan tar snart slut.