fredag, september 21, 2007

Vem har stulit världen?

Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet
och sade: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.”
Då sade Jesus till honom: ”Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”
Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.

Matteusevangeliet 4:8-11

Jag fick en enkät hem i brevlådan från min kära kommun. De ville veta vad jag tyckte om livet här på denna lilla plätt av jorden. Och det är väl inte så illa, riktigt hyggligt faktiskt när man tänker på det. Vi har det oförskämt bra, frestas jag säga, inte bara vi svenskar, utan nästan hela kontinenten kan ju framleva sina liv fritt och i relativ trygghet. Vi har demokrati och materiellt välstånd, huvuddelen av människorna här är någorlunda upplysta och om inte alla behandlas med respekt så är i alla fall direkt förtryck och förnedring ovanligt.

Vem kan prata om en djävul då? Det förstör ju stämningen något alldeles... Och visst, är det inte så att även de flesta kristna tycker att deras hem och närmaste omgivning ändå är rätt okej, vårt liberalsekulära samhälle är väl inte perfekt men ändå bra mycket bättre än det konservativa auktoritetstänkande vi lämnade bakom oss i förra seklet. Är det så, eller bara det att fan själv tapetserar om sitt fängelse vartannat sekel?

För innebörden av bibeltexten ovan är faktiskt att alla världens riken och deras härlighet tillhör “Ondskans imperium”. Även vårt stolta svenska välfärdssamhälle... Det ondas makt visar sig inte bara i flyktingläger på Gaza-remsan, i kinesiska fängelser och fabriker, genom amerikanska precisionsstyrda robotar eller knarksyndikatens dödliga droger. Den döljer sig även bakom mycket sånt som vi beundrar och som blänker och glänser i våra världsliga ögon. Det finns allt som oftast en baksida, i skuggan av den prydliga fasaden sker sådant som vi inte upptäcker, mestadels för att vi inte vill se.

Vi har yttrandefrihet - och använder den för att kränka och förtala andra människor.

Vi har materiellt välstånd, vi äger mycket – som lika mycket äger oss och som vi har på andras bekostnad, på andra sidan jordklotet där vi slipper se fattigdomen.

Vi har trygghetssystem för de svaga i samhället – så att vi tar hand om dom där det inte märks så mycket att vårt samhälle egentligen inte alls behöver dom.

Vi är inte bundna av sexuella tabun – och lösnummersförsäljarna trampar ner och vulgariserar kärlekens sköraste blommor och binder oss med den sexuella kravlöshetens ideal.

Vi har rätt till vår kropp – på bekostnad av den som inte kan tala för sig.

Vi har rätt till våra liv – och trygghetsmaskineriet stänger in oss i vadderade rum så vi slår bakut och klättrar livsfarliga berg eller experimenterar droger.

Vi kan vidga våra vyer och resa jorden runt – och turismkapitalet kör exotiseringsångvälten över alla världens kulturer. Alla lika exotiska...

Vi är inte längre offer för det slutna samhällets sociala kontroll – och vi säljer vår mor eller gifter en bonde för att bli sedda en kvart på kvällsteven.

Vi är produktiva och upplever en ständigt ökande välfärd – för att konsumera mera, så vi måste jobba mera för det vi skall konsumera för att trösta oss när det blir jobbigt att jobba.


PS. Det fanns inga rutor som passade in på detta i enkäten, så jag bloggar det istället. Och allt är inte skit i vårt samhälle, jag skulle också föredra att leva nu framför att vara bonde i emigrantårens Sverige. Men jag är inte säker på att en Smålandsbonde då skulle vara beredd att emigrera till 2000-talets Sverige...

söndag, september 02, 2007

Diskbänkstankar om himmelen

På helgen byggs gärna disken på, den tornar upp sig, den stiger mot skyn, hela vägen till himmelen...

Nu var jag (lite) ironisk, det är inte alltid kul att diska och jag kan drabbas av lathet, även jag. Men det är meditativt på något sätt och tankarna vandrar. Finns det disk i himmelen, frågar jag mig. Hela den där bröllopsmåltiden i jublande glädje, någon måste väl städa upp också? Men där finns ju inget tråkigt? Fast när jag tänker närmre på saken, det stora är nog inte att slippa det tråkiga, utan få ett hjärta och sinne som gläder sig i allt och alla, där hela livet blir en lovsång. Även disken. Och vidare, så är nog inte det där med sinnet och hjärtats renhet det största heller, utan att vi är där med Jesus. Jag diskar, han torkar, vi sjunger tillsammans om kärleken och jag är jublande tacksam för att jag får vara där och vi är tillsammans, som det borde vara och som det var tänkt från jordens skapelse. När jag tänker så, kan jag faktiskt kosta på mig ett småbuttert "Tack" för disken redan nu...

Så stor
är vår Gud
Sjung med mig
Så stor
är vår Gud
och alla ska se
Så stor
är vår Gud