Hej och hur står det till?! Kanske en oförskämd fråga i din sorgsna frånvaro? Sådana höjder, och nu detta bottenlösa djup; "tough shit", som dom säger. Vad skulle du förresten ha gjort för att förtjäna detta?
Du gjorde ju bara ditt jobb, det spel politiker i alla tider och på alla platser sysselsatt sig med: bevarat den rådande ordningen – och dess representanter. Dessa kan nu inte helt och hållet särskiljas, du har fullständigt rätt i det. En dag på jobbet, en dag på korset, ungefär som alla andra alltså, och att en hel politikergärning ska hänga på detta! Var det under ditt pass judarna revolterade, templet förstördes och folket skingrades över hela världen, nödvändigtvis? Nej. Ordningen bevarades, människor levde sina liv förhållandevis ostörda, men allt detta är glömt nu. Bara på grund av denne ende människa, Jesus från Nasaret.
Vet du, det finns vissa som sympatiserar med dig, du såg att han var oskyldig, du ville egentligen inte veta av hela affären. När folkmassan ropade
Korsfäst! Korsfäst!, sa du
Se människan. Jag tänker mig att de skrev i din dödsruna, i de progressiva tidningarna, att du var en sann upplysningsvän, fiende till all dogmatism, skicklig i politiska lekar, först och främst en stor humanist. Och en smula skönmålning hör ju till i sådana sammanhang. Men vi vet bättre, inte sant? Du såg, men ville inte se. Du hade makten, men vågade inte använda den. Du tvådde dina händer, men blev inte ren.
Det var rädslan som drev dig dit, säger du? Folket var oroligt, besviket, hopplöst, en häxkittel på stormkokning. Det kan jag förstå, ingen, säger INGEN, visade någon respekt för dig. Fången tiger, prästerna ifrågasätter och folket hotar med chefen i Rom. Du var bara en kugge i maskineriet, säger du? De vet det.
Men det verkligt magstarka i historien är händerna, vattnet, orden.
Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak. Varför? Det kunde ännu finnas hopp, men så förstör du allt, oåterkalleligt, på ett av dina fåniga utspel. Du var säkert nöjd, PR-gubben log i kulisserna, det var effektfullt, storstilat, tomt, uppblåst, som döden självt.
Du inser säkert att det är mer hopp om pöbeln, de som ropade
Hans blod må komma över oss och våra barn. De ropar ju trots allt Kyrkans bön, och Gud i sin godhet kanske hörde dem.
