Långfredag

En man i ett demonstrationståg bär en skylt: ”Läs snabbare, du protesterar fortfarande!”


”Gråt! Gråt tårar av blod. För mig, ner för dina kinder. För mig, trasige. Som inte vet att gråta.

Jag samlar. Tårar, droppar, i kupade händer. Det ser ut som bön. Jag kallas bedjare. Samlare av dallrande röda pärlor. I händer kupade. Själar kuvade. Hoppar från höga byggnader. Gräver ner sig till gravar och klär liken nakna. Pudrar sig vita i bästa kostymen och fars kavaj. Som-om-inte.

Du blödde ymnigt. Det kan inte vara menat att blöda för de osårbara, vaka för de som sover och trösta de som skiter i vilket. Ändå tårar du, blöar ner mina kinder. Förtorkade, anemiska, sträckta över knotor och förbroskade. Trilla från min kind, i din tår av blod och kärlek.

Du sjöng, jag sjöng, vi sjöng ”Det intet finns / som inte vinns / av kärleken som lider” svensk psalm hundraförti och tre. Gammalt, bildat professorstal. Teologer med tårar som vi. När helgonen försvann, köpmännen tog över. Grät du blod för tiggare och köpmän.”