Bönsöndag: Att lära sig vara en jobbig typ

Jag kan beundra skamlösa människor. En beundran med en smula motvilja i sig, men något i mig känner definitiv sympati för en människa som kan säga: “Jag är ledsen, trösta mig!” eller “Jag är fruktansvärt nere, säg något snällt till mig, snälla.” För så gör man ju inte, det är viktigt att vara stark och synas vara stark. Vill man ha hjälp, och det behöver man ibland, kläs det i konventionens ord och fraser, signaler som bevarar ens integritet och värdighet. Det finns något av svaghetens mod i att utblottat tigga om hjälp och utsätta sig för andra människors förakt. Ska jag vara ärlig, utsätta sig också för mitt förakt, blandat då med denna beundran.

Jag står inte över detta Vårt förakt för svaghet Harald Ofstad skrev om i sin etiska filosofi-klassiker från Andra Världskriget, men detta förakt måste ovillkorligen besegras. Annars är evangeliet om den lidande, hånade, bespottade Kristus en äcklig och förargelseväckande hädelse. Annars kommer alla mina böner, mina starka, andliga böner, bara driva mig längre och längre ut i den andliga döden. Den som går till templet och ber en bön av tacksamhet över sin andliga hälsa, över att vara förmer än syndarna runtikring, patrasket som blev insläppt på nåder, han går hem mindre rättfärdig än han kom.

Kanske kan man lära sig be till Gud, genom att våga be sin vän: “Idag orkar jag inget alls, kan du ta hand om mig, tala varmt till mig, bjuda på soppa med nygräddat bröd till, och sen vara tyst och krama om mig?” Kanske kan man våga möta sina vänner och göra dem till del av sitt livsvillkor, genom att be till Gud: “Jag har inget. Ge mig allt.” Våga vara besvärlig med Gud, en jobbig typ, en sådan man helst undvek om man kunde göra det utan att vara alltför oartig. Som Israel, som kämpade med Gud och blev märkt för livet. Och välsignad till evig tid.

Tre gånger har jag bett Herren att [Satans ängel] skall lämna mig ifred. Men han svarade: “Min nåd är allt du behöver.“ Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig.
2 Korintierbrevet 12:8-9