De ögon som ser

Det finns blickar som betyder något för någon. Det finns ögon så klara och rena att man kan spegla sig i dem och se sig själv sannare och verkligare än i sin egen blick.

Jag vill berätta om något sådant, ni får tro mig om ni vill, tycka jag dramatiserar och överdriver om ni vill, men sådan är berättelsen. För nästan precis tre år sedan dog min mamma, vi behöver inte mystifiera eller förandliga saken, mammor gör nu en gång just det. Ingen orsak att tycka synd om mig, hon var en fantastisk mamma och varje år med henne en gåva att vara tacksam för.

Nåväl, en dödsbädd, familjen samlad kring den döende. Där sitter jag, fortfarande sömnig efter en misslyckad vaka, orkade du inte hålla dig vaken en enda timme? Och hon ser på mig som ingen annan människa har sett på mig eller någonsin kommer att se mig. Jag kan inte säga annat, än att hon ser med Guds ögon, sedan dör hon. Därför VET jag att den blicken är fruktansvärd och förintande, de ögonen är sanna och ser sant.

“Där sitter min son. Jag har fött honom, vad blev det av honom, var är han nu? Vem är du, om man plockar bort allt det yttre? Låt säga, du blir sjuk, kan inte jobba, håret faller av, folk blir obekväma och nervösa i din närvaro, medicinerna förvirrar ditt tänkande, du kan inte tala. Bara se och tiga om vad du ser. Kan du se med mina ögon?”

Så föreställer jag mig domen. En blick av kärlekens fulla och berättigade sanningskrav. Inget hat, inget förakt, inget medlidande. Jag säger, inte ett uns av medlidande. Gud sände sin Son in i döden för min skull, om det var förgäves, vad väntar mig då? En blick av en barnlös faders vrede.


* *


Denna blogg kommer ta ett sommaruppehåll. Somligt måste växa, somligt måste dö. Eventuella läsare vill jag önska en glad och varm sommar (sitt inte inne hela dagarna!) och kanske t o m ett gott återseende till hösten. Ta hand om er och Gud välsigne er!

Queera funderingar

Vi har något att lära oss av alla kättare, hädare, bespottare, hånare, förföljare, förledare och frestare, ja, hela maskeradbalen av djävulens ulvakläder. Mycket av det är bara dumt och banalt, som dess upphovsman, när vi frestas att stjäla, hata, förakta, bedra och allt det andra. Men när det är som slugast, då ställer sig Djävulen så nära sanningen han bara kan, och vinns trons kamp där, då erövrar vi kristna ännu en sanning och gör den till vår.

Det har snackats om att göra en revision av Bibeln efter nutida genustänkande, så att kristendomen på så sätt ska bli mer jämlik och rättvis, och mer attraktiv för oss moderna upplysta människor som vet så mycket bättre. Detta ÄR att komma inför Guds uppenbarelse och, istället för att böja knä i vördnad och tillbedjan, gå fram och bättra på bilden en aning. Det är så förkastligt att jag inte ens vill prata om det. Kanske nästa gång, men inte idag.

Men om vi nu tänker att djävulen ställer sig nära sanningen, för att skymma för den, vad är den sanning han vill beröva oss? Tänk om det är så att kyrkan har varit en patriarkal institution i några tusen år, och vi i vår tid ska bryta upp med det och lära oss något nytt om Gud? Vi ska se några kvinnliga drag i Guds ansikte och person (om ni förlåter tautologin). För om ni läser skapelseberättelsen, så ser ni att allt är gott, men när mannen är ensam, är det inte bra. Och då skapas kvinnan. Människan är Guds avbild, och människa är kvinna och man. Båda två, annars är bilden inte komplett. Detta kommer naturligtvis inte att göra kyrkan ett uns populärare hos queerteoretiker, “snack om manligt och kvinnligt – vad originellt...”, men det är ju heller inte poängen. Att lära känna och ära Gud, det är vad vi kristna sysslar med.

För något halvår sen hörde jag en präst (kvinnlig) tala om den Helige Ande som Livgiverskan. Jag reagerade, inte för att det var direkt fel, men jag tänkte, hmm, vad är anledningen? Kvoteringstänk eller teologiskt grundat sökande av Guds väsen och karaktär? Men så just idag sa en annan präst (manlig), att alla kristna har erfarit Gud som moder, och särskilt då Helig Ande. Moder är kvinnligt, inte tu tal om saken. För: Jesus svarade: “Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”
Nikodemus svarade: “Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?”
Jesus svarade: “Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande...”
Johannesevangeliet 3:3-6

Så till den berörda prästen: Förlåt en stackars inkrökt man hans begränsade sinne. Till Gud: Må din ande, Livgiverskan, föda mig och hela din kyrka till att mer och mer se Din härlighet. Och upptäcka det stora i att vara människa. Att vara kvinna och vara man.