Tyngd

Tankarna böjs neråt, dras mot jordytan, ner genom tunn hinna av liv in i fuktig klippa och död, död, död. De är alldeles för många, de övermannar i kraft av kvantitet, för varje bön som når mitt hjärta så bullrar och skramlar tusen tankar om arbete, ekonomi, status, begär och allt det andra som är goda ting som vi korrumperar innan de korrumperar oss. En tung våt filt av jordiska bekymmer. Och en röst som talar genom den.

Jag lämnar dig inte. Vi ska göra klart detta. Om du än vänder dig bort och blundar, håller för dina öron och ignorerar mig, så kommer jag aldrig sluta. Min kärlek är evig och känner inga gränser. Bara de du själv sätter upp. Jag hoppas mycket på dig, för du har svaga och fallfärdiga murar.

Få vad du förtjänar!

- Tre citat ur Häst-Augusts frälsningshistoria

Jag hittade en liten skrift i antikvariatet, "Boken om Häst-August". En karaktär som förekommit på dessa sidor tidigare och även är (mindre) känd som August Andersson. Håller man ut ända till slutet så finns där en vacker anekdot om en gammal mans sista predikan. Minnet vandrar ju inte alltid på de stigar man hade tänkt sig när åren samlar ihop sig, skärpan trubbas av, så där i Nybro missionsförsamlings predikstol glömdes söndagens text helt bort, alla de där omvändelse-, väckelse- och helgelsebudskapen som Häst-August ägnat sitt liv åt var puts väck, dragspelet gav inte ifrån sig en enda utdragen ton. Istället berättades historien om första gången ett litet barn åkte på pappans kärra genom Nybro, och minnen och åter minnen om de tider som varit i den stad där August själv växte upp, slog runt i sin ungdom och sedan mötte sin frälsare. Husen, människorna, staden - men alltså inget alls av det där andliga snacket man förväntar sig på en missionsgudstjänst. Församlingen var konfunderad, men predikanten själv glad och nöjd.

Kanske Guds sätt att ära en av de sina för lång och trogen tjänst? I vilket fall så var oftast de rollerna ombytta i Häst-Augusts liv, och jag tänkte bara bjuda på ett axplock av andlig vägledning ur hans mun innan jag stoppar tillbaka boken i hyllan. Vänta er inga retoriska uppvisningar, men desto mer av andens rena klara låga. Som John Bunyan skrev i företalet till Kristens resa:
“...tycker du dig självom klok,
du ingen visdom här skall finna.”


Överskrift till “Det glada budskapet”, Häst-Augusts sångbok:
Ett vänligt råd till dem som sjunga eller hantera denna sångbok. Bed alltid till Gud innan du sjunger. Sök att stilla ditt hjärta vid ordet. Tro icke var och en ande. 1 Joh. 4:1. Utan pröva andarna, om de äro av Gud. Alla de röster som vilja hava dig ifrån Gud, tro dem icke, följ dem icke. Men alla som vilja hava dig till Gud, tro dem och lyd dem! Tro ej allt som kommer för dig, utan stilla ditt hjärta för något Guds ord varje dag. Glöm ej att bevista sammankomster och bönemöten, och deltag uti dem! Tänk på att Jesus behöver dig i sin närhet för att känna sig lycklig, lika mycket som du behöver honom, Kom ihåg, att Guds sanna barn alltid utgöra en liten hjord. Luk. 12:32.
...Gör ingenting, som du ej kan bedja Jesus välsigna.


Både Gud och Satan och jag själv fick vad vi alla tre hade rätt till. Gud hade köpt rätten till mitt hjärta med Jesu blod. Gud fick sitt. Och jag hade rätt till Jesu frid. Och jag fick mitt. Men Satan hade icke rätt till någonting, så han fick lomma bort slokörad.


Redan i gamla förbundets tid var Herren sitt folks läkare. Och han är så än. Ja, du som läser dessa rader, han är din läkare. Han har aldrig frånsagt sig detta ämbete. Hör, han säger: Jag, Herren är i fortsättningen din läkare. Din! O, hur stort att få hava Herren till sin läkare både till själ och kropp. Han ömmade för all deras nöd och han blev för dem en frälsare, säger Jesaja (63:9). Säg, du som läser dessa rader, har han fått hand om din kropp och själ ännu? Är du viss, att du i sanning hör honom till? Eljest är nu en välbehaglig tid, just i detta ögonblick. Fall ned där du är, bekänn dina synder och överlämna din själ och kropp åt honom. Se upp till Jesus, se honom i ansiktet, och du vet, att han har all makt i himlen och på jorden, ja, att det är han, som talar till oss i ordet, där han säger: “Jag giver död och jag giver liv.” “Jag slår och jag helar.” 5 Mos. 32:34. Åkalla mig i nödens tid, så vill jag hjälpa dig, så skall du prisa mig. Ps. 50:15.
Men säger du, vad skall jag göra? Se upp till Jesus i tro. Du tror, att han kan hjälpa dig. Ja, säger du, jag vet att han kan hjälpa, om han bara vill. Låtom oss höra och se, vad han vill. Han säger: Jag vill lägga förband på dig och hela dig från dina sår. Jer. 33:6.

Om kristendomen var en filosofi...

...skulle jag skämmas för den. Det är ju alltid där diskussionen hamnar när Jehovas vittnen knackar på. Min trosbekännelse är Jesus Kristus, sann Gud, sann människa. Och deras följdfråga är alltid densamma: Hur kan Gud vara densamme som Guds son? Det ju absurt, helt ologiskt, omöjligt. Visst. Men för Gud är inget omöjligt. Och vill man vara en trons riddare a lá Kierkegaard gör man bäst i att lära sig leva på det absurda, det som är dårskap i världens ögon. Men skit i vad jag eller Kierkegaard tycker om sanningen i det absurda eller skönheten i ett äkta mysterion. Guds ord till människan är Jesus Kristus, och det ordet är kött och det ordet är Gud, som vi läser i Johannesevangeliets första kapitel som handlar om inkarnationen. Det är Bibelns kärna och den som inte vill se det har förblindat sina ögon och vill inte lyssna. Det är kätteri, helt enkelt. Den ena av kätteriets två arketyper, att förneka Jesu gudomlighet. Och konsekvensen av det kätteriet är detsamma i alla tider, lagiskhet och andlig prestationsångest. För om det inte är så att Gud i sin oändliga godhet gjort sig till en av oss och stigit ner till jorden, då måste vi ju helt enkelt med vår bristfälliga och högst ändliga godhet baxa våra egna själar upp till himlen. Varsågod att lyfta dig själv i håret, jag avstår, tack så mycket. Det är ingen slump att Jesus var måttligt förtjust att kallas lärare, han ville inte grunda en filosofi eller etiskt system, han ville kallas Herre och var ändå allas tjänare. Istället för religion, relation. Och om kristendomen var en filosofi skulle jag skämmas för den...

Borat: Hårt! Fult! Skitigt!

Brukar inte ge filmtips här, men detta är ett undantag. Om jag inte vore så hopplöst medelklassintellektuell (be för mig: Herre ge Emil lite punkanda a lá engelsk industristadsungdom 1978), så är det just så här jag skulle skriva sönder alla de där bilderna (varenda en, utan undantag) vi försöker pressa in våra liv i. Med samma attityd som Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan. Den har ryggrad – och en alldeles underbar kazakisk nationalsång.